Så var det natt igen...
Inte fick man komma isäng tidigt idag heller. Men vill man det, egentligen ?
Denna gång har jag faktiskt en bra anledning till att vara vaken. Jag har bjudits på middag idag med en god vän. Härligt att "gå loss" i köket i tron om att man är den där mästerkocken i tv. Jag frågar mig själv (och katten) om jag är den nattmänniska jag framstås vara, nattbloggare som man blivit. Men ärligt talat, vilken tid på dygnet är bäst att sammanfatta dagen som gått ? Joo, när dagen nästan är över, och natten tagit vid. Det finns ju alltid en möjlighet att några pojkar tittar förbi vid midnatt (som igår när jag skulle sova, interrupterades jag av fyra vänner som vill se på film).
Jag kommer sakna livet jag har här. Den tanken slog mig när jag cyklade hemmåt (det gjorde inte fysikt ont, men nog satt det sig som en deskruktiv bågfil på den emotionella amygdalahjärnan). Jag har insett att jag faktiskt måste ge upp de saker som jag hela livet väntats skulle vara kvar. Närheten till sina barndomsvänner, närheten till kommunikation och samhörighet. Det som alltid skulle vara i mitt liv, är från och med 1 september inte tillgängligt längre. Det är då som de nya ägarna till hemmet tar vid. Det hem som jag kunnat gå till de senaste sjutton åren, är om ett par månader ett minne blott.
Men det kommer också bli ett minne, med stor saknad. Nåväl, jag får väl möjligen medge att dagens dvärg får bli butter. Den dvärg som jag genom min livssyn oftast försöker undvika. Men just ikväll lägger jag mig ner som en sköldpadda på rygg och låter butter ta över mig. Jag försöker att inte vara bitter men det kan inte hjälpas. Nästa vecka börjar flytten. Flytten till något okänt och ödsligt. Jag har varit där en gång. Det säger mig ingenting om hur jag kommer kunna bo och leva där. Jag hoppas jag klarar mig, eller vänta, jag klarar mig ju alltid. Nu ska supermannen sova. Ha en oerhört trevlig dag du som läste.
Denna gång har jag faktiskt en bra anledning till att vara vaken. Jag har bjudits på middag idag med en god vän. Härligt att "gå loss" i köket i tron om att man är den där mästerkocken i tv. Jag frågar mig själv (och katten) om jag är den nattmänniska jag framstås vara, nattbloggare som man blivit. Men ärligt talat, vilken tid på dygnet är bäst att sammanfatta dagen som gått ? Joo, när dagen nästan är över, och natten tagit vid. Det finns ju alltid en möjlighet att några pojkar tittar förbi vid midnatt (som igår när jag skulle sova, interrupterades jag av fyra vänner som vill se på film).
Jag kommer sakna livet jag har här. Den tanken slog mig när jag cyklade hemmåt (det gjorde inte fysikt ont, men nog satt det sig som en deskruktiv bågfil på den emotionella amygdalahjärnan). Jag har insett att jag faktiskt måste ge upp de saker som jag hela livet väntats skulle vara kvar. Närheten till sina barndomsvänner, närheten till kommunikation och samhörighet. Det som alltid skulle vara i mitt liv, är från och med 1 september inte tillgängligt längre. Det är då som de nya ägarna till hemmet tar vid. Det hem som jag kunnat gå till de senaste sjutton åren, är om ett par månader ett minne blott.
Men det kommer också bli ett minne, med stor saknad. Nåväl, jag får väl möjligen medge att dagens dvärg får bli butter. Den dvärg som jag genom min livssyn oftast försöker undvika. Men just ikväll lägger jag mig ner som en sköldpadda på rygg och låter butter ta över mig. Jag försöker att inte vara bitter men det kan inte hjälpas. Nästa vecka börjar flytten. Flytten till något okänt och ödsligt. Jag har varit där en gång. Det säger mig ingenting om hur jag kommer kunna bo och leva där. Jag hoppas jag klarar mig, eller vänta, jag klarar mig ju alltid. Nu ska supermannen sova. Ha en oerhört trevlig dag du som läste.
// C.G.L
Kommentarer
Trackback