Idag har jag funderat på hur konstiga saker och ting kan bli. Jag upptäckte nyss, nu när jag loggade in på bloggen, att mitt senaste inlägg inte var komplett, att jag hade råkat publicera ett utkast med luckor i. Helt obegriplig text, det kan bli så konstigt. Det är kanske inte lika konstigt att livet går vidare trots motgångar och besvär, men däremot är det fashinerande. Att förändringen i ditt liv inte märks av den kollektiva massan. Numera lever sju miljarder människor på jorden, och oavsett hur populär du är så kommer su inte att uppmärksammas av fler än en mikroskopisk bråkdel. Oavsett hur många facebook friend requests du tar emot så kommer du inte att påverka och förändra fler än dem i din absoluta närhet. Jag har något större resonemang på spåren men det orkar jag inte förmedla nu. Istället kan detta lullilull-inlägg bli en bra cliff-hanger till att fortsätta följa bloggen. Men då ver jag att jag ska bli mera kontinuerlig i mina uppdateringar. Jag har inte uppmärksammat Rosa Bandet heller, något jag planerat sedan några månader tillbaka. Men snart är det jul, och den är svår att förbise med oviktigt pladder. Det är sådant som hör hemma på hösten det. Nog från mig, hejhej :)